mycket i livet, mindre på hypo

Nu när jag är tillbaka i arbetslivet finns det mindre tid till annat. Jag kommer hem och är trött och längtande och möts av en glad tjej och många pussar. Sen rullar det på, matlagning och kvällsrutiner och när kvällen kommer och vuxentiden börjar är jag så slut att jag bara ligger i soffan tills det är dags att förflytta sig till sängen igen.

Ja, det är väl såhär det är att åter arbeta. Jag som är kvällstrött av naturen har sällan energi över på kvällarna annars heller, men då har jag kanske haft lite mer över under dagen. Nu slukas den eventuella energin i så fall av jobbet. Extra jobbigt är väl också det här med att vara ny på jobbet även om det just nu innebär att jag har rätt lite att göra eftersom jag inte kan någonting. Dagar som idag känns det då rätt meningslöst att behöva arbeta över huvud taget. Och så ska jag ändå bli så galet trött, det är inte rimligt.

Ja alltså, nu är ju då klockan kvart över åtta. Lilla A sover, disken är undanplockad och jag vill bara blunda. Livet, det är såhär det är va?