Grodan fyller 3

Jazzie 2013-02-26 20:14 (3 kommentarer)
Det vankas kalas. Grodan blir 3 år på lördag. Vi har pratat mycket om att fylla år senaste tiden. Dels har ju några på dagis fyllt år. Och farmor fyllde år för några veckor sen. Sen har väl vi kanske hypat en del. Men nu har han i alla fall full koll att han ska fylla 3 år. Och dessutom att det sker den andra mars. Nu kan man höra honom gå och småmumla för sig själv
- Andra mars, andra mars, aaaandraaaa maaars.

Jag surfar runt och letar saker att baka. Tror nästan att jag har bestämt mig för följande lista:
- schackrutor
- kulor (små havrebollar med pärlsocker på)
- Vaniljknutar (vetebullar)
- Chokladpryl (med minimashmellows, dumle och grejs)
- Choklad och banantårta som jag ska försöka göra till ett ljon.

Får se om det blir så. Surfade runt bland recept på choklad och banantårta. Men de recept jag hittar är själva kakan choklad. Och det vill jag inte ha. Så jag komponerar ihop en egen. Ljus sockerkaksbotten. Mosad banan. Hemkokad chokladkräm. Och chokladvipsgrädde som jag ska göra till en man. Mitt i tårtan får det sitta ett gult runt lejonansikte i sugarpaste. Får se om det kommer bli bra.

Kul ska det bli att baka i alla fall. Även om jag inte har karaktär nog att hålla fingrarna borta. Så det är ju på bekostnad på midjemåttet.
Äh. Jag har inget att säga idag. Nu slutar jag den här texten.

Elaine

Låter löjligt gott! Får man komma? :-)

2013-02-26 20:16:10

sodanismo

good lord vilket kakbord! säger som @Elaine: får man komma?

2013-02-27 08:25:50

Jazzie

Klart ni får. Men de "#¤%& vaniljbullarna blev inte så många. Och inte känner jag igen degen... känns som den är svår på att jäsa. Hahaha... det kommer bli vaniljklumpar som inte räcker till alla gäster. Och jag har ätit upp 75% av kulorna redan. Jahapp.. så schackrutor dårå. För det blev det många av och dem gillar jag inte. Så de låter jag vara.

2013-02-27 21:40:54


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte