Efter dagens kaos på jobbet med krismöte med chefen och fullt stök är det bara att inse, det är ingen arbetsplats att satsa på. Det är stora saker på gång och då jag är med i en personalkategori som blir bortprioriterad och nedprioriterad gång på gång så känns det inte alls kul.
För att stå ut ett tag till måste något hända, och ska något hända måste jag dra in facket. Det är förjäkligt. Just nu hade 1 månads uppsägningstid suttit finare, men det är väl bara att stå ut. Eller bråka.