Hej Närakuten

Där var vi nu ikväll. Med Tusse.
Sen i söndags har hon i princip haft 40 graders feber mer till än ifrån. Alvedon eller Ipren trycker ner febern lite grann, men inte tillräckligt. Så större delen av de 6 timmar som går mellan doserna har hon legat på typ 39,5.

Men fine, det är en långdragen feber. Bara att bita ihop och ta sig igenom. Igår sov hon ju i 3 timmar på dagen och jag tänkte att det var precis vad hon behövde. Idag hade vi inte riktigt samma sak. Istället sov hon en liten stund i vagnen. Var supergrinig hela förmiddagen. Sov mellan 12-13, sen vaknade hon. Var trött och grinig i en timme. Jag kände att hon var i rätt risig form och ringde farmor och farfar och bad dem hämta Grodan så jag slapp hålla på att klä på Tusse och konka henne i och ur bilen en massa gånger. Och framför allt att jag skulle slippa väcka henne om hon skulle somna bara för att vi skulle till dagis och hämta storebror.

Men hon somnade inte. Fast vi gick och la oss vid 14-tiden. Hon låg alldeles stilla och blundade. Men så fort jag försökte resa mig så slog hon upp ögonen. Så hon sov inte på riktigt. Så där höll det på i 1½ timme tills de andra kom hem från dagis. Hon hade ingen ork att ens skina upp när storebror kom hem. Istället blev hon sittande, eller halvliggande i farmors knä. Hon orkade inte ens försöka resa sig när hon låg lite obekvämt. Orkade inte grina, inte gnälla. Hon rörde sig inte. Lät inget. Ibland blundade hon. Ibland tittade hon. Det var allt. Kändes jätteolustigt.

Så när de åkte hem efter att ha varit här i nästan två timmar utan att Tusse piggnade till ringde jag Vårdguiden. De tyckte att vi skulle uppsöka läkare eftersom hennes allmäntillstånd var så tydligt påverkat. Så, ring ring Närakuten. Medan jag ringde dit fick Tusse sin tredje flaksa välling för dagen. Alla andra dagar har det gått att ge henne mat, men idag orkade hon inte. Så det har blivit välling som vi tack och lov får i henne.

Efter den flaskan piggade hon på sig. Så när hennes pappa kom hem orkade hon faktiskt skina upp och bli lite glad. Hon till och med envisades med att ta pappa på en prommenad. När vi skulle åka till doktorn hade febern sjunkigt till 38,8 utan febernedsättande medicin.
Hos doktorn var Tusse sitt vanliga febriga jag. Glad, pratig och ögonen var pigga. Så doktorn undrade vad det var jag var orolig för. Jag försökte beskriva hur hon varit och doktorn nickade förstående och jag kände mig som värsta hönsmorsa.

Men jag skiter ju egentligen vad någon doktor tror och tycker om mig. Jag vet ju att Tusse inte alls var bra tidigare på dagen. Och att hon ALDRIG varit sån förut. Och att ingen av grabbarna har varit så där orkeslösa.
När vi kom hem igen var febern tillbaka vid 39,7, men hon var ändå som ett febrigt barn normalt är. Mer energi än vad de borde ha vid så hög feber. Hon var pratig och väldigt otålig när vällingen var på väg. Precis som vanligt alltså.

Nu fortsätter vi som vanligt och får se hur länge den här febern fortsätter.