Mina tankar idag.
Jazzie 2013-01-24 14:14 (2 kommentarer)
Min väns son börjar äntligen återvända till världen. Nu behöver de inte längre söva ner honom. Men det får mig ändå att tänka. Det var så nära. Att det inte skulle gå vägen. Och han hade inte cancer. Eller hjärtfel. Eller vad annat man dör av i Sverige.
För det är ju så. Det är så mycket man inte dör av här. Sånt som man dog av förut. Som människor i U-länder dör av idag. Men inte hos oss.
Jag tänkte mycket på det här när jag låg inne på BB innan både Grodan och Tusse skulle komma. I Sverige dör nästan ingen av att föda barn. Nästan ingen dör av ett kejsarsnitt. Trots att det är en bukoperation och inte alls en liten pluttoperation. Idag dör vi inte av lunginflammationer. Eller svåra förkylningar. Det finns flera cancersorter, som vi nästan inte dör av. Inte om de upptäcks i tid.
Det är nästa så man blir chockad när någon dör av ålderdom.
Jag vill inte alls ha något sagt med detta. Annat än kanske att vi på det stora hela är väldigt lyckligt lottade. När vi blir chockade att människor dör i vårt land av sjukdomar som vi tycker inte är en stor grej längre.
Idag känner jag mig väldigt ödmjuk inför livet. Och hur många av oss som inte skulle leva idag om vi hade bott i ett annat land.
För det är ju så. Det är så mycket man inte dör av här. Sånt som man dog av förut. Som människor i U-länder dör av idag. Men inte hos oss.
Jag tänkte mycket på det här när jag låg inne på BB innan både Grodan och Tusse skulle komma. I Sverige dör nästan ingen av att föda barn. Nästan ingen dör av ett kejsarsnitt. Trots att det är en bukoperation och inte alls en liten pluttoperation. Idag dör vi inte av lunginflammationer. Eller svåra förkylningar. Det finns flera cancersorter, som vi nästan inte dör av. Inte om de upptäcks i tid.
Det är nästa så man blir chockad när någon dör av ålderdom.
Jag vill inte alls ha något sagt med detta. Annat än kanske att vi på det stora hela är väldigt lyckligt lottade. När vi blir chockade att människor dör i vårt land av sjukdomar som vi tycker inte är en stor grej längre.
Idag känner jag mig väldigt ödmjuk inför livet. Och hur många av oss som inte skulle leva idag om vi hade bott i ett annat land.
Pocks
Jag tänker också ofta så. Speciellt efter Lillis födelse: i en annan tid eller på en annan mindre priviligerad plats hade hon nog dött i magen på mig. Eller så hade vi dött båda. Det sätter saker i ett annat perspektiv. Skönt att det går bättre.
2013-01-24 14:21:48
Mizari
Tur att det inte var cancer! De flesta lever lyxliv (dvs inga allvarliga sjukdomar) utan att tänka på det. Och som sagt, hälften av de vi kände skulle förmodligen redan ha dött om vi levt för hundra år sen.
2013-01-25 21:41:04
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte