Jag är rädd för att upprepa. Att göra om och fastna i mönster med fisken i magen.
Bryter i slutänden ner det till detta:
* Vara närvarande. Veta skostorlek och favoritfärg och värsta ovän i klassen. Minnas första stegen och första orden.
* Inte dö. Inte försvinna.
Om jag bara lyckas med det så blir det annorlunda.
Det låter ju görbart.
(Att det sedan finns tusen andra fel att göra i barnuppfostran är nästa sak.)