så är snart första jobbveckan avklarad, det har varit ganska lugnt. nästan FÖR lugnt faktiskt, jag gillar inte riktigt det här när man börjar tänka att det var rätt längesen man var och fikade och är det inte dags för lunch snart och så tittar man på klockan och så är den bara kvart över tio, GÄSP liksom. när högsäsongen drar igång och man knappt har tid att gå på toa ens en gång så kommer jag att förbanna att jag någonsin skrev detta. men den dagen den sorgen.
Z och jag har haft ett väldigt avmätt planeringsmöte där vi har kommit överens om semestrar och lediga dagar, vilket i sig gick friktionsfritt. och även om det är tråkigt att det är så dålig stämning på jobbet så saknar jag åtminstone inte den dagliga attacken av den aldrig sinande Z-svadan: "hur är det idag, är allt bra? är det det, vad härligt, jaha, hittade ni på något kul igår eller var ni bara hemma och tog det lugnt? gjorde ni det, jamen det låter ju jättemysigt, vad åt ni till middag sen då? jaså, soppa, hur gjorde du den, är det svårt, jaså är det inte det? jaha, såg ni något bra på tv sen då?" osv osv OSV. det är så himla skönt att slippa det där tjatet. nu hör man bara entrédörren öppnas. normala människor säger ju hej när de kommer in, men hon gör inte det heller längre, och inte mig emot. i fikarummet sätter hon sig numera alltid mycket demonstrativt vid ett annat bord hur fullt det än är där, och nej, jag har inget emot det heller, ju mindre Z desto bättre. fast jag tror att hon tror att hon utsätter oss för någon form av bestraffning. hahaha.
ikväll ska vi städa hemma. det har inte gjorts sedan förra året och det känns som att vi bor i ett gammal rävgryt och att det är saker överallt. visst är det mysigt att ha väggarna fyllda av hyllor från golv till tak som är fyllda av böcker och filmer, och jag gillar våra gamla skavda loppismöbler, det är inte det. men ibland blir jag bara galen över att det ser så plottrigt och omaka ut hemma och att det aldrig finns en tom yta någonstans. å andra sidan skulle jag inte stå ut med att bo i något avskalat vitt där man knappt vågar gå in med skorna på och där man måste ha färgkoordinerade handdukar. då bor jag hellre i plottret där det inte gör så mycket om man råkar spilla i soffan eller om barnbarnen hackar i bordsskivan. "det här är ETT RIKTIGT HEM, ett sånt man bor i" sa N:s kompis en gång och det känns ju lite fint. det får man komma ihåg. dock är detta hem i akut behov av städning, och det ska alltså ske idag så det är bara att kavla upp ärmarna.