Så var man skyddad.

Jag försöker sockra av mig. Jäklars vad hjärnan gör motstånd. Speciellt på kvällarna. Jag går bara runt och öppnar och stänger skåp. Men det ska gå. Det måste gå.
Idag på dagis var det en tjej som klappade mig på magen och frågade om jag hade en bebis i magen. Och hon har faktiskt all rätt att fråga. För det ser faktiskt så ut. Jag vill inte gå omkring med bebismage. För jag är ju inte gravid.

Jag är verkligen inte gravid. Och jag kommer inte bli det heller. För idag lyckades vi äntligen få in den där förbannade hormonspiralen som vi har försökt få dit två gånger tidigare. Barnmorskan häslade glatt på mig när jag kom
- Så, då är vi här igen. Vi gör ett sista försök. Går det inte nu så tror jag vi kan ge upp det här och börja titta på andra alternativ.

Problemet jag har haft är att när man mätt min livmoder har mätstickan visat 5 cm. För att spiralen ska få plats och göra sitt jobb måste man ha 6 cm livmoder, eller längre. Man har trott att det är amningen som varit orsaken till min lilla fina livmoder. Idag stack hon in stickan, 5 cm den här gången också. Men så plötsligt vickar hon runt stickan och upptäcker en väg vidare in i mig. Och haha, 9 cm livmoder. Fullt med plats för en sprial.
Jag tror ju att det har gått hela tiden, men att de varje gång ha stött på den där lilla motståndet vid 5 cm. Men det spelar ju ingen roll nu. Nu sitter den där. Nu hoppas vi den att den får sitta fint där och skydda mig.

Vore ju kul om vi får ha lite sex också. Eller, va fan, när man ändå önskar. Vore kul att få ha mycket sex.

Det som just nu pågår i övrigt är att vi ska lägga om våra lån. Vi håller på att gå igenom bankerna och vad de vill erbjuda oss. Oavsett vilken bank det blir så kommer vi sänka våra räntekostnader en hel del. Kul!