psykosomatiskt

jo, att gå på massage är en nödvändighet för mig. min kropp överlever inte annars, fan vet om psyket gör det heller.
i dag var det MOSNING så till den milda grad att jag sedan hemkomst har sovit en trekvart (ja, jag är arbetslös och kan disponera mina dagar fritt), ätit lunch, druckit vatten och fortfarande helt vinglig.
men kroppen är bättre, och ångestkänslan i bröstet är mindre om än inte borta. oräkneliga gånger svor jag och gnällde över smärtan. två gånger grät jag, om än inte av massagen.
det är dyrt, men jag måste. det skulle inte gå annars.