Hej 2013

Jazzie 2013-01-02 16:29 (inga kommentarer)
Nu har vi då klivit in i ett nytt år. Vad ska 2013 bli för år? Ett uppsluppet år, som 2009 var? Eller ett mellanår? Eller ett arbetarår där allt kräver hårt arbete? Ett glidarår kanske? Ett skitår?

2013 är verkligen ett svårt år att sia om. Alla år bjuder väl på sina överraskningar, men det finns år då man ser många saker framför sig. Bra eller dåliga saker. Men detta år är ganska blankt.

Jag tror att på många sätt är det ett år som bara travar på. Inga högflygande planer. Dagarna följer på rad och vi får en del gjort, men på hela taget ser det mesta ut som dagen innan. Det är vad jag tror. Några förhoppningar finns där och några orosmoln syns på himlen. Men vi vet inte hur vinden blåser.

Jag skulle vilja bli ett fräschare jag i år. Det känns som om jag verkligen har fallit ihop. Jag vill komma längre än att borsta tänderna är dagens kroppsvård. Jag vill bli lite intresserad av mig själv igen. Börja pyssla om mig och vara snäll mot mig. Må lite bättre över mig själv. Gilla det jag ser i spegeln.
Jag vill inte vara hon som går med trist hår i tröja och mjukisbyxor. Med spruckna fötter och dassig hy. Jag vill komma i lite av mina gamla kläder. Köpa mig lite nya.

Jag vill gå och köpa mig nya underkläder och börja raka benen och armhålorna på lite mer regelbunden basis. Bara för att få känna mig lite extra.
Jag har tyvärr ingen trängande längtan att gå och träna, men jag hoppas att jag kommer igång och att längtan vaknar när jag väl börjar bli lite varm i kläderna.

Allt detta ska få mig att gilla mig själv lite mer. Få mig att bli gladare. Bli mjukare mot min Sambo och mina barn.
Idag har resan börjat.

Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte