Mitt 2012

Idag är det exakt 1 år sen jag åkte av motorvägen i hög hastighet. Med Tusse i magen och Grodan sovandes i sin bilbarnstol i baksätet. I framsätet låg kassen med maten vi skulle ha till nyår.

Idag tänker jag lite extra på de människor som så snabbt reagerade och stannade vid vägkanten och springande till vår undsättning. Jag vet ärligt inte vad jag skulle ha gjort utan dem.
Jag har tänkt på dem många gånger under året som gått. Jag har tänkt på olyckan under året som gått.

Idag för precis nio månader sen föddes Tusse. Även där hade vi detaljerna som vägde över till vår fördel. I veckor hade havandeskapsförgiftningen pysslat runt i min kropp. Men istället för att hon föddes i v31 så höll sig kroppen tillräckligt lugn och vi fick gå hela vägen.

Jag har precis nu här under julen fått veta att en gammal klasskompis till mig förlorade sitt nyfödda barn i år. Jag vet inte alla detaljer kring det, men att veta att hon aldrig fick de månader jag och Sambon fått med Tusse skär i hjärtat och får mig än mer att inse att det har gått väldigt bra för oss.

För det är ju så, det är så lätt att fokusera på problemen. Mitt 2012 skulle kunna ha handlat om bilen som var tvungen att skrotas. Om alla sjukdomar som fullkomligen dominerade hela första kvartalet. Om all tid på sjukhuset. Om sommaren som kändes kall och där Sambon mest hängde ute om kvällarna och vattnade vad som till slut skulle bli vår gräsmatta. Jag häckade inne och "vaktade" barnen. Om hösten som också varit ganska sjuk för vår del. Och hur den hela slutar med praktgräl inom familjen som jag visserligen inte är delaktig i men får en splittrad familj där många är ledsna, arga och har ont i själen. Själv skaffar jag mig nässelfeber som vägrar ge med sig.

Men det är inte mitt 2012. Mitt 2012 är vår förlovning i januari. Tusses fantastiska person som kommit in i vår familj. Grodans väg från en liten tvååring till en ständigt pladdrande kille som har så ofantligt mycket att berätta. Som dagligen bjuder på många skratt tack vare sitt berättande. En kille som gått från enkla lekar till avancerade som kräver mycket fantasi. Mitt 2012 är Sambon som alltid finns vid min sida. Och jag, som alltid finns vid hans. Mitt 2012 är den där gräsmattan som tillslut växte så grön och fin. Min rabatt som blommade ända fram till frosten.
Mitt 2012 är fullt av tacksamhet för det jag har.

Mitt 2013 då.
Ja, så här i de allra sista dagarna av detta år är det enkelt. Mitt 2013 måste få handla lite mer om mig själv. Och då allra främst om hälsa och vikt. Jag måste få tillbaka vikten. Jag är nu tjockare än vad jag någonsin varit ogravid. Och i år har det inte funnits orken att ta tag i det på allvar. Men nästa år är det ett måste. Jag måste få ner vikten och komma igång med lite mer aktivt leverne. Att sitta i soffan och "vakta" barnen är inte vad jag ska ägna mig åt mitt nästa år. Det måste bli något annat.
Jag hoppas att mitt 2013 ska innebära att jag börjar jobba igen.

Jag stannar där. För att ta tillbaka min gamla vikt och förbättra mitt hälsotillstånd det är vad jag kommer börja med så fort året startar.
Jag har inte vågat gå till diabetescentret än. Fast jag vet att jag borde. Jag måste dit. Jag måste ta tag i mig själv och komma igång. I det finns bara positiva spiraler att hitta.

Gott nytt år på er.
Vi ses nästa år.