Det kan också vara en prinsesstårta

för mycket.

Jag älskar Magdalena Ribbing. Klappa inte. Fråga inte. Vänta tills det syns.

Och som bonus: fråga inte hur jag mår om du inte vill lyssna på svaret. Alla dessa "hur mår du" och om man då säger att man mår illa på bussen, har fått falsk ischias eller (gud förbjude) inte är så jävla glad - då blir det stelt.
Och om man svarar "Jodå, det knallar och går, hur mår du?" så räcker det inte. "Men magen då?"

Det rätta svaret är så uppenbart "åh, jag mår så bra, det är så härligt, nu känner jag att den sparkar jag är i ett välsignat tillstånd!". Men nu är det faktiskt inte så härligt, och jag orkar inte riktigt låtsas.

Folk menar väl. Jag vet. Jag orkar bara inte riktigt.

Det här med att jobba med människor - hur tänkte jag? Egentligen?