Jag ska till jobbet imorgon. Jag har inte varit där sen februari. Två gånger har jag varit i området på lunch. Men jag har aldrig klivit in i huset där jag jobbar.
Jag ska dit och träffa min nya chef. Jag har haft henne i rätt många månader nu, så det börjar bli dags. Jag har aldrig jobbat med henne tidigare. Jag tror jag vet vem hon är, men jag är ändå inte helt, helt säker. Är hon den jag tror hon är så har vi suttit på samma möten. Men that's it.
Så ska jag ju ta med mig Tusse också.
Jag vill att alla ska bli helt dökära i Tusse. Vet inte varför det känns viktigt. För risken är ju ändå ganska stor att hon känner av anspänning och blir blyg och grinig. Det brukar ju funka så. Så jag planerar att sätta på henne sötaste klänningen. Som hon så klart kommer ha kräkts ner innan vi ens har lämnat huset. Sån är ju regeln.
Jag vill dessutom att alla ska tycka att jag ser pigg och fräsch ut. Fast det vet jag ju redan inte ske. De kanske kommer säga något sånt, men jag ser fortfarande ganska gravid ut. jag är väl typ +8kg och mycket av det sitter på magen. Jag har inga fräscha kläder eftersom jag inte vill gå och handla kläder när jag ser ut så här i kroppen. Jag spar ju håret också. Så det är ju inte det roligaste just nu. När man går från riktigt kort och vill ha längre så är det en dass-längd man bara måste ta sig igenom. Jag är där nu.
Dessutom har jag tagit bort 4 fläckar i ansiktet i förra veckan. Såna där ofärgade som växer utåt. De ser ut som 4 blämmor som inte riktigt läkt än. Såna där man klämt sönder.
Ja. Det är jag det.
Jag tror att jag känner som jag gör om mig själv är den största orsaken att det dröjt tills Tusse är över 7 månader innan jag åker till jobbet och visar upp henne. Jag har liksom hoppats på att jag ska slimma till mig en aning.
Jaja. Värre saker har man ju varit med om. Bara att kasta sin självkänsla åt helvete och intala sig att jag är bra som jag är. Och framför allt, alla kommer tycka det är jätteroligt att träffa mig. Det kommer bli en toppendag.
Dessutom har jag lyckats med dagens bullbak. Så det känns kul att komma med fina bullängder och bjussa på.
Ingen annan tar på kritiska blicken, dom är säkert bara glada att se dej!
2012-11-13 18:25:28
sodanismo
håret på utväxt alltså. jag är där också, och tror ärligt att det är man själv som lider av det mest. jag tycker jag ser ut som ett härke i håret, omgivningen har uttryckt motsatt åsikt. håll ut!
2012-11-14 08:58:18
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte