velar

idag hade jag massagetid efter jobbet. åh vad härligt, tänkte jag. sedan ska jag bara åka hem och grotta ner mig i soffan och elda i kaminen och HA DET BRA. så tittade jag i kalendern och se där, jag hade visst bokat in en hundträning med valpen ikväll också. så nu sitter jag här, nymasserad och avslappnad och bara känner att jag VILL INTE byta om och ge mig ut i höstmörkret. fast jag är ju en sån som gör det ändå, hur mycket det än tar emot, nästan jämt. och ofta blir det ju bra bara man kommer iväg. det är det där med att resa sig ur soffan som är det jobbigaste.

måste dessutom fatta beslut om hur jag ska göra med valpens tävlingslydnadskurs. jag har varit sjukt nöjd med kursen och fått jättemycket bra tips och råd. känner mig faktiskt helt färdig för att starta lk2, vilket var mitt mål med den här kursen. idag är sista gången, men förra gången sa tränaren att hon kunde tänka sig att förlänga kursen med ytterligare sex gånger. och just då kändes det "åh, vad kul", men nu känns det lite mer motigt. för valpen är inte enormt förtjust i kyla och väta, och det känns lite dumt att liksom utmana honom och kräva att han ska göra saker han tycker är lite obehagliga, när det nu går så himla bra. bättre att vänta till våren, känner jag. men kursen är så HIMLA givande och utvecklande, och hon som håller i den är väldigt mån om att det inte får vara för många deltagare utan jag tolkar henne som att det ska bara vara "vi", tänk om jag hamnar utanför systemet och inte kommer med till våren? det vill jag ju inte. eller tänk om hon blir sur för att jag inte vill fortsätta? (hon är som sagt en jättebra tränare, men lite speciell som person). det vill jag ju inte heller. men ja, jag får väl ta ett snack med henne ikväll och se hur landet ligger.

nu: upp ur soffan, ett mastodontprojekt.