förkylning och nostalgi

Dagar då det är mindre roligt att vara mamma:
När lilltjejen är förkyld. Oavbrutet gnäll, täppt i näsan, vägrar amma (går väl inte att andas), blir hungrig, gallskriker länge, får till slut i sig mat lagom till att jag är helt slut. Nu snorig men nöjdare, ligger bredvid mig i soffan och småpratar.

Hon är snart fem månader. Det är helt sjukt. Jag kan inte fatta att hon varit en nyfödd liten plutt som varit ömtålig och knappt gett kontakt, kan ännu mindre fatta att jag varit gravid och att hon bott i min mage. Det kanske är det som gör att jag blivit så fascinerad över och besatt av graviditeter. Som i andras graviditeter, och som i eventuella egna kommande. OK, det är lite tidigt att tänka på syskon men sjukt nog kan jag känna ett sug efter att vara gravid igen. Efter att gå och vänta. Och vara förlossningsnervös (mer nervös kommer jag nog vara denna gång, nu när jag vet mer). Tittade på bilder av mig höggravid (när jag gått över tiden med en vecka) och blev sjukt nostalgisk. Som om jag glömt att det var jobbigt också. Jag som är så nöjd över att ha fått tillbaka min kropp, vill jag verkligen ha tillbaka magen?

Jaja, det kommer antagligen dröja innan det är dags att börja tänka på det där med syskon. Det är ju så himla häftigt bara att fokusera på utvecklingen hos lilla A. Och det där med jobbsökande som jag har väldigt blandade känslor inför är ju ändå något bra, jag vill ju vara nåt annat än bara mamma. Men jag är så otroligt glad över att jag har fått chansen att få bli mamma och känna den där gränslösa kärleken som är starkare än jag trodde var möjligt (den var det kanske inte från början, men växer hela tiden).