Älskade, jävla hora #20

Det närmade sig vår och med den närmade sig hans pappaledighet. Dottern var drygt året och sommaren skulle ägnas åt att käka glass, hänga på stranden och att lära henne gå. Det var nog ingen som räknat med att han skulle vara pappaledig. Det var det där med "ledig" som inte riktigt var hans grej. Han jobbade ständigt och jämt, men jag tror kanske att leva år efter år i en berg- och dalbana tog ut sin rätt även på honom till slut. Han var sliten och det märktes. Att vara hemma med dottern skulle bli ett andningshål för honom som inte skadade hans anseende på jobbet. Snarare tvärtom så gjorde det honom lite mer mänsklig.

Pappaledigheten gjorde förstås att det inte fanns lika självklara tillfällen för oss att ses. Jag grubblade mycket över det där. Jag visste inte riktigt när jag kunde ringa honom och jag visste aldrig när vi kunde ses. Vår relation styrdes helt av honom och allt skedde på hans villkor. Jag minns särskilt ett tillfälle då hans pappa skulle komma på besök. och av någon märklig anledning, som jag faktiskt aldrig förstod, ville han tvunget att jag skulle träffa honom.

Det var strålande sol den där dagen och jag mötte upp dem vid strandkiosken. De satt och åt glass vill jag minnas. Martin, dottern, hans pappa och en hund. Med hjärtat i halsgropen tog jag i hand och presenterade mig artigt med namn, men inte mer än så. Jag visste verkligen inte vad mer jag skulle säga. Var jag vän, älskarinna, kollega, bekant? Jag hade ju ingen aning om vad Martin hade sagt. Hur han hade beskrivit vår relation. Vi tog en promenad med hunden i solskenet och jag tror att jag i stunden inbillade mig att vi var ett par på riktigt och att jag var flickvännen som nyss blivit presenterad för min blivande svärfar. Jag tror att tog hans invit som ett slags kvitto på att jag var mer än bara någon han låg med då och då. Som att han var stolt över mig och ville visa upp mig för sin pappa. Han insinuerade ett par gånger att vi förstås var mer än vänner och jag växte flera centimeter av stolthet, trots att jag redan där borde insett att det här aldrig någonsin skulle leda till något bra.