på jobbet är det så fantastiskt skönt att slippa ha Z i hälarna, slipp höra hennes menlösa pladder om ingenting, slippa alla frågor om allt mellan himmel och jord. det räckte med att i fredags höra när en tjej på ekonomiavdelningen på fikarasten sa att hon funderade på att åka och shoppa i helgen. Z höll nästan på att kissa på sig. vart skulle hon åka, till stad A eller B? till köpcenter si eller så? skulle hon åka tåg eller buss eller ta bilen? var skulle hon parkera? vilka affärer skulle hon gå till? hennes? kapp-ahl? [fortsatt uppräkning av minst 10 klädaffärskedjor] vad var hon sugen på att köpa? byxor? kjol? klänning? skor? vilken sorts skor? högklackat? promenadskor? skulle hon åka ensam eller tillsammans med någon och i så fall vem? skulle de gå och fika någonstans, eller kanske äta lunch, och i så fall var och vad? om de åkte till köpcenter si så kunde man gå dit, åkte man till köpcenter så så fanns det ett annat ställe. hur länge trodde hon att de skulle vara där? två timmar? en halv dag? hela dagen?
alltså, FATTAR ni vilken vinst det är att vara osams med henne och slippa sånt här? enda nackdelen är att stämningen i våra lokaler är ganska tryckt, fast så var det i och för sig innan också. men det är väl bara att köra sitt race och så får det vara bra med det.
idag slog jag till och köpte en gps-klocka som jag gått och sneglat på ett bra tag men varit lite för snål för att köpa. men nu tyckte jag faktiskt att jag var VÄRD det, för all tid jag har lagt på att fortsätta löpträningen fastän det varit så tungt och jobbigt och motigt nästan ända fram till nu. bara att kunna springa är i sig visserligen den absolut största belöningen, men lite extra belöning är väl aldrig fel och det är inte som att jag strör pengar omkring mig och unnar mig saker stup i kvarten precis.
nu ska jag strax samla ihop mig och packa in minsting i bilen och åka på valpkurs. har skam till sägandes inte tränat speciellt mycket sedan förra veckan, hoppas det går bra ändå.