London var ju trevligt. Bäst var en formidabel indisk restaurang vi blivit tipsade om, som låg bara hundra meter från hotellet. Galet gott, och jag blev så mätt att det kändes som att jag hade mat halvvägs upp i flera timmar efteråt (men så känns det iofs rätt ofta nu för tiden).
Sämst var kanske.... nä, jag vet inte. Det var fint bara.
Nu är jag hemma och jag är lite för trött och illamående, men det är ju bra. Ska bara försöka ta mig i säng ännu lite tidigare så att jag kanske, eventuellt, är lite mindre död om dagarna.
De två storlekar för stora byxorna jag gått omkring i gick sönder innan London. Väl där gick jag omkring i gravidbyxor (som är jättesköna, men jag kände mig som en fuskare hela tiden eftersom de sitter som en säck över magen), men på jobbet vill jag inte ha dem eftersom de dels accentuerar magen och kanske främst är så lågt skurna att jag måste ha lååånga tröjor för att inte visa mudd och avslöja mig. Och kjolar odyl ser jag bara tjock ut i, eftersom min midja är icke-existerande. Mycket märkligt. Detta är i-landsproblem, men jag längtar mycket tills detta är officiellt så jag kan klä mig som jag vill utan att behöva noja över kollegors hökögon.
VIlket i sin tur dröjer sisådär tre veckor till, om allt går väl. För då ska vi på ultraljud. Världens tre längsta veckor tror jag.
Nu ska jag gå och ta ur linserna så jag inte behöver lägga tid på sånt strunt när det blir bråttom i säng vid niotiden.
Vänliga hälsningar
Tori