Livet, livet

Ibland måste man hacka i sig att drömmar går om intet. Att det man hade tänkt inte riktigt blev. För ett år sen hade jag precis sagt upp mitt ena jobb och planen var att jobba mer hemma. Ihop. Riktigt idylliskt. Men av någon anledning blir det aldrig så. Jag är för dålig på att ta egna initiativ, han är för dålig på att bjuda in.
Så nu har jag gått upp i tid på jobbet. Och det får väl vara gott så.

Och vintern nalkas; man måste ta djupa andetag och utrusta både barn och sig själv med kläder. Om sådant är vi oense. Vad för kläder vi ska köpa. Hur dyra de får bara. Eller duger förra årets halvdana jackor?
Vår dammsugare har gått sönder. Vi skulle köpa en ny. Han ville köpa en jättesmäckig plastig för 500, jag ville köpa en dyr för 1500. Det slutade med ingen. Så idag, när jag tänker städa, får jag väl låna svärmors dammsugare igen.

Jag tänker att allt beror på hösten.

I 30 dagar har jag ätit SVINBRA. Och gått ner närmare 7 kg. Nu börjar det svåra, den tid när jag brukar tänka "oj vad duktig jag har varit, nu kan jag unna mig något gott!". Fast jag vill ner minst 7 kg till.

Jo. Banala små kamper. Jag vet.