I am leaving, I am leaving

En sån här gnetig jobbvecka har passerat. Då jag endast har en liten tisdag och en liten lördag ledigt. Inga två dagar på raken inte. En tisdag full av trädgårdsfix och liksom SYSSLOR och en lördag full av först barnabråk, familjebråk och gråt, sen lite lugn och matlagning, sen en fest. Jag var nykter och hade inga höga förväntningar men roade mig kungligt. Maskerad var det dessutom.
Men: jag hinner liksom aldrig dimpa ner vid en dator. Förutom på jobbet.
I morgon har jag ett par små timmar av frihet och fritid innan det är dags för jobb igen och de timmarna ska jag ägna åt ommöblering och lunchlagning och släkthäng. Det blir nog bra.

Just nu har jag inte mer att säga. Mer än att jag höll på att bryta ihop i bilen på väg till jobbet idag, för att jag är en sån sentimental sucker, för att löven var så smärtsamt brinnande vackra, för att Mumford & Sons version av "The boxer" är riktigt fint, för att solen sken och för att jag fick lite fina komplimanger igår.

Mer behövs inte alltid. Och jag är tacksam över att vara en humörspendlare. Faktiskt. Tacksam över att jag kan få såna här dåndimpdsdagar då jag bara svämmar över av allt fint.