Vi såg en älg med rumpa
Jazzie 2012-10-08 21:50 (2 kommentarer)
På nyheterna sa man att älgjakten började idag. Vet inte om det har något med något att göra, men på väg hem från dagis kom en fin älgko ut mellan husen och ställde sig mitt i vägen, 15 meter framför bilen. Där stod hon och verkade inte riktigt veta vart hon ville gå vidare.
Nu låter det kanske allvarligt med en stor älg mitt på vägen, men det skedde ju ute på vår grusväg här ute på landet. Så det var bara min bil på vägen och bakom mig kom två tjejer gående från bussen.
Jag ville säga till Grodan att titta på älgen, men han satt ju bakåtvänd och kunde inte se ett dyft. När älgen inte verkade vilja flytta på sig gjorde jag det enda rätta. Jag knäppte upp bältet för Grodan och sa att han fick klättra fram i framsätet så skulle han få se en stor älg.
Haha, det behövde man inte tjata om kan jag lova. Vips, så satt han fint i framsätet alldeles stilla och tittade på älgen.
- Det är en tjej, sa jag till Grodan. Det kan man se för hon har inga horn.
- Nä, svarade Grodan. Han har bara öron.
- Ja. Så är det.
- Och en jumpa (läs: rumpa)
- Haha, det har hon ja. Och ser du vilka långa ben hon har.
Grodan såg. Grodan såg allt. När hon tillslut bestämde sig att gå vidare ut på ängen fortsatte vi att titta. Jag tog ner rutan så vi kunde få lite bättre känsla.
- Hej, hej älgen, ropade Grodan och så drog älgen till skogs.
Vi startade bilen igen och åkte de sista metrarna hem till vår tomt. Där stod Sambon i snickarbyxorna och hade lite spackel-paus.
- Pappa, pappa, ropade Grodan. Vi såg en älg. Den hade bara öron, långa ben och en jumpa!!
Så livet fortsätter här ute på landet. Ibland händer just ingenting. Ibland kommer en älg med rumpa förbi.
Jag tittar på gamla bilder och blir ledsen. På bilderna ser jag så smal och fin ut. Men jag vet att jag inte kände mig så då. Då försökte jag tappa kilon och hade viktångest. Precis som nu. Så har det ju varit sen jag var 15 år. Drömvikten har varit den jag tidigare hade, men som då inte var god nog. Nu räknas jag som klart överviktig och nu behöver jag göra något åt min vikt. I alla fall om jag vill hålla diabetesen på stången.
Äh. Jag önskar bara att jag hade gillat min kropp på de där bilderna. För jag är jättefin på dem.
Nu låter det kanske allvarligt med en stor älg mitt på vägen, men det skedde ju ute på vår grusväg här ute på landet. Så det var bara min bil på vägen och bakom mig kom två tjejer gående från bussen.
Jag ville säga till Grodan att titta på älgen, men han satt ju bakåtvänd och kunde inte se ett dyft. När älgen inte verkade vilja flytta på sig gjorde jag det enda rätta. Jag knäppte upp bältet för Grodan och sa att han fick klättra fram i framsätet så skulle han få se en stor älg.
Haha, det behövde man inte tjata om kan jag lova. Vips, så satt han fint i framsätet alldeles stilla och tittade på älgen.
- Det är en tjej, sa jag till Grodan. Det kan man se för hon har inga horn.
- Nä, svarade Grodan. Han har bara öron.
- Ja. Så är det.
- Och en jumpa (läs: rumpa)
- Haha, det har hon ja. Och ser du vilka långa ben hon har.
Grodan såg. Grodan såg allt. När hon tillslut bestämde sig att gå vidare ut på ängen fortsatte vi att titta. Jag tog ner rutan så vi kunde få lite bättre känsla.
- Hej, hej älgen, ropade Grodan och så drog älgen till skogs.
Vi startade bilen igen och åkte de sista metrarna hem till vår tomt. Där stod Sambon i snickarbyxorna och hade lite spackel-paus.
- Pappa, pappa, ropade Grodan. Vi såg en älg. Den hade bara öron, långa ben och en jumpa!!
Så livet fortsätter här ute på landet. Ibland händer just ingenting. Ibland kommer en älg med rumpa förbi.
Jag tittar på gamla bilder och blir ledsen. På bilderna ser jag så smal och fin ut. Men jag vet att jag inte kände mig så då. Då försökte jag tappa kilon och hade viktångest. Precis som nu. Så har det ju varit sen jag var 15 år. Drömvikten har varit den jag tidigare hade, men som då inte var god nog. Nu räknas jag som klart överviktig och nu behöver jag göra något åt min vikt. I alla fall om jag vill hålla diabetesen på stången.
Äh. Jag önskar bara att jag hade gillat min kropp på de där bilderna. För jag är jättefin på dem.
Sheela
Känner igen mig i det sista, om kroppen. Jag har också känt samma sak när jag har tittat på gamla foton. Jag kommer ihåg hur mycket jag hatade den där kroppen då och hur fin den ändå var. Dumheter är vad det är, men vi lär oss kanske?
2012-10-09 09:07:55
Anni
Coolt att se sin första älg! Med eller utan rumpa!
Och instämmer om bilderna. Jag försöker tänka framåt och vara nöjd med min kropp jag har nu, för jag vet att jag kommer att längta tillbaka till den om tio år eller så... Försöker lära mej något av erfarenheten :-)
Och instämmer om bilderna. Jag försöker tänka framåt och vara nöjd med min kropp jag har nu, för jag vet att jag kommer att längta tillbaka till den om tio år eller så... Försöker lära mej något av erfarenheten :-)
2012-10-09 22:39:41
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte