Jag kanske är känslokall. Men jag blir inte så upprörd när jag läser om den stackars 8-årige pojken som blivit petad från hockeylaget och inte får spela cupen. Han håller inte måttet. Upprörda småbarnsföräldrar går bärsärk på internet och mamman ifråga uppmanas att kontakta hockeyförbundet och gud vet allt. Idrott ska ju vara roligt! Pojken kommer att bli traumatiserad för livet! Han tycker ju att det är så roligt med hockey och alla ska väl få vara med?
Självklart ska det finnas en möjlighet för alla som vill spela ishockey göra det. Men det kan aldrig finnas en plats i alla lag åt alla. Det fungerar liksom inte så. Det finns ett begränsat antal platser på isen och den här gången blev laguppsättningen en och nästa gång kanske det blir en annan. Tråkigt för den som inte fick vara med den här gången. Men istället för att ömka den lilla pojken kanske man ska peppa honom att ge järnet och träna mer istället så att han jädraranamma får en plats nästa år i cuplaget? Och man kanske förklara för pojken att han kanske inte är allra bäst på hockey, åtminstone inte just nu, men han kanske är bäst på något annat. Alla kan inte vara bäst på allt och så är det genom hela livet. Och man kan väl spela hockey ändå för att det är kul och bara skippa den där cupen.
Det hade varit en annan sak om det bara var en endaste 8-årig pojke som inte fick vara med. Då vore det rentav elakt. Ju.