Älskade, jävla hora #19

Det följde en tid som inte satt några särskilda avtryck i mitt minne. Jag gissar att han försvann in någon slags baby-koma och jag jobbade väl som vanligt. Dygnet runt typ. Men vi arbetade i olika projekt och det var inte alls lika stimulerande och spännande att fara runt på tjänsteresor runt halva jorden när inte han var med. Det är ganska ensamt och trist på hotellrummet när arbetsdagen är slut. Så man kan lika gärna jobba. Det är inte så charmigt att sitta ensam på någon halvtrist restaurang och det är si sådär att vara ensam tjej ute på vift i en okänd stad sent på kvällen. Tankarna fanns hela tiden på honom. Vi fortsatte att ses sådär efter jobbet hemma hos mig. Vi låg med varandra och han åkte hem till sitt vid midnatt. Lika fantastiskt som det var när han kom, lika hjärtkrossande var det när han reste sig för att gå. Jag vet faktiskt inte vad det var som fick mig att hålla fast så hårt i den relationen. Men det blev som ett gift och jag kunde inte tänka mig att vara utan de där stunderna med honom. Han var min drog. Det hände att hon reste iväg med dottern ibland under sin mammaledighet. Då passade vi på att spendera några nätter tillsammans i deras hus. Han drog noga för gardinerna för fönstren och jag smet in bakvägen. Det var ju inte meningen att grannarna skulle se förstås. Det kändes aldrig konstigt att vara i deras hus. Jag tänkte aldrig på det utan var så lycklig bara jag fick vara med honom.

I efterhand har jag förstått att mina vänner och familj tyckte att jag uppträdde märkligt under denna perioden. Det var stundtals svårt att få tag på mig och jag avbokade ofta med kort varsel. Sen hände det att jag som bortblåst i några dagar. En del av mina vänner visste förstås. Men de flesta visste inget. Mest besvärligt var det att vara hemlig inför familjen. En familj där det är väldigt viktigt med bröllop och barn och sånt. Att vara singel är liksom inte tillräckligt fint. Det var tufft att bita sig i tungan och istället bara le när mamma frågade hur det gick med kärleken. Hon hoppades så innerligt på barnbarn och att få duka till ett jämnt antal på julen. Det gjorde ont i mig att inte kunna berätta om denna man som var så fantastisk. Han som var mitt allt. Mitt liv. Anledningen till att vakna på morgonen.