jinxen

Jaha, så där fick jag för att jag skröt om exemplarisk bebis. Söndagen var en skrikdag, nästan hela dagen. Måndagen var fin på dagen men blev panikskrikig på kvällen då vi dessutom hade bekanta över på middag. Lilla ledsna tjejen, så svår att trösta. Och så stressade föräldrar som inte alls kunde vara bra värdar mot slutet och som efteråt tänkte katastroftankar a la "nu kommer de aldrig mer vilja träffa oss för att lilla A skrek så mycket".

Jag har blivit förkyld vilket (o)lämpligt nog infaller med att jag bokat ett spinningpass i kväll. Idag känns som en vilodag. Dessutom regnar det, eller gjorde åtminstone. När jag äntligen tog mig för att ta med mig barnvagnen ut öppnade sig himlen, vi blev dyngsura och gick hem igen och nu tittar solen fram. Jag kan känna en viss stress av det här föräldralediga livet trots att det egentligen är relativt kravlöst, kanske mest för att jag är helt ny i stan och "borde" ta alla chanser till att träffa nya människor för att på sikt bygga nya vänskapsrelationer. Det finns extremt många föräldra-barn-aktiviteter i närheten och jag har bestämt mig för att prova runt och ge det mesta en chans för att se vad som verkar ok, eller egentligen - var det finns trevligast föräldrar. Men en sån här dag, då jag inte känner mig på topp och bara vill mysa kvar i sängen, orkar jag inte riktigt och det slutar med dåligt samvete över att jag inte anstränger mig.