Fire walk with me

Idag fick han sparken. Äntligen, liksom. Jag gillade inte karlen från första stund. En jäkligt bufflig typ och en väldans tom tunna som skramlar alldeles för högt.

I början trodde jag att han var en sådan där dryg typ som fastnat i förlegade könsroller och därmed hade svårt att respektera min kompetens för att jag är betydligt yngre och dessutom kvinna, men ganska snart insåg jag att han hade den där attityden mot alla på företaget. Ja, förutom mot vår VD då eftersom han, på pappret, var den enda som var högre i hierarkin än honom. Oavsett vem som berättade om en erfarenhet så hade han alltid gjort motsvarande, fast då självklart mer omfattande och avancerat. Kanske också flera gånger. På nittiotalet. Så självklart visste han inte bara bättre, utan allra bäst. Sen att han inte kunde klara ut att skriva ett vanligt jäkla word-dokument utan att fråga om hjälp tvåhundatusen gånger det är en annan femma. Det kanske inte fanns så avancerade ordbehandlingsprogram på nittiotalet?

På kundmöten och i andra officiella sammanhang var han inte sen att skylla ifrån sig på någon annan för att rädda sitt eget skinn. Ett dåligt förberett möte eller presentationsmaterial som inte föll kunden i smaken. Det fanns alltid en syndabock. Att han stod som ansvarig tycktes gå obemärkt förbi.

Vid ett tillfälle bad han mig att granska ett dokument som skulle skickas till kund. Dokumentet skulle beskriva varför vår produkt var betydlig bättre än konkurrentens. En teknisk jämförelse. Innehållet var en katastrof med direkta sakfel, avsaknad av substans och dessutom var det mer en smutskastning av konkurrentens produkt än ett försök att belysa hur fantastiskt bra vår egen produkt är. Jag återkopplade med en del synpunkter på innehållet och fick till svar att eftersom jag inte hade bakgrunden så vore det bra om jag kunde fokusera på att granska språket. Enbart. Up yours, svarade jag. Fast på ett lite mer finkänsligt sätt förstås.

Vid ett annat tillfälle återanvände han en artikel jag skrivit som nyhet till vårt företags hemsida. Den publicerades aldrig vid tillfället då den skrevs eftersom tidpunkten inte var helt rätt. Han fick återkoppling av vår VD att texten var lite för lättsam i sitt språk för att fungera som pressmeddelande varpå han utan att blinka svarar att han använt ett mer vardagligt språk eftersom han inte kände till att den var avsedd som officiellt pressmeddelande snarare än vanlig nyhet på webben. Jag kommenterade att jag tyckte mig känna igen texten och instämde sedan med VD att språket borde stramas upp.

Listan kan göras lång. Men idag fick stolpskottet sparken. Äntligen. Jag hoppas innerligt att han söker sig ett jobb i en helt annan bransch, i en helt annan värld och så långt bort från mig som det bara är möjligt. Underpresterande idioter som dessutom är otrevliga göre sig icke besvär i min närhet. Tack.