Om sanningen ska fram....

I våras träffade jag en kille. Vi hamnade av en slump vid samma bord på en uteservering och hade en trevlig kväll. Han hade varit på fotbollsmatch med en kompis och de gick därefter ut tillsammans för att dricka några öl. Båda två bodde fortfarande tillsammans med sin respektive, men båda var singlar eftersom de bestämt sig för att separera. Jag följde honom till tåget som han av en händelse missade och därför spenderade han istället natten hemma hos mig. Av tusen och en anledning tyckte jag inte att han var min typ och jag trodde nog inte att vi skulle ses igen. Men det gjorde vi.

Det hela utvecklade sig till en romans och jag blev verkligen förälskad i killen. Sådär tonårspirrigt förälskad att jag åkte genom halva stan bara för att få hångla med honom på perrongen några minuter när han var på förbiresa. Vi var överens om att situationen var komplicerad eftersom han ännu inte flyttat ut. Men så snart han hittat en lägenhet skulle han flytta och allt skulle bli annorlunda för oss. Jag valde att ge honom en chans. Jag valde att ge honom tid.

Och visst är det så att kärleken är blind, men sakta började det kännas i maggropen att något inte stod rätt till. Vid ett tillfälle ställde jag honom frågan om vad han trodde att hon skulle svara ifall jag frågade när de tog beslutet att separera. Han svarade då juni, innan han i samma andetag ändrade det till april eller maj. När jag påminde om att vi träffades i april och att han då sagt att han varit singel sen i februari backade han ytterligare och menade att han inte riktigt hade koll. Yeah right.

Så igår bestämde jag mig för att ta reda på fakta. Vi hade kommit överens om att han skulle berätta för sitt ex om oss oavsett om vi fortsatte att ses eller inte. I lördags fick jag informationen att han hade berättat och att hon blivit ledsen och besviken. I tron att hon redan kände till läget skickade jag ett SMS till henne och ställde frågan kring när hon ansåg att de tog beslut om separation. Jag var tydlig med att förklara att jag dejtat hennes ex under en tid och att jag misstänkte att han fört oss båda bakom ljuset. Jag ville nu att han skulle ta ansvar för detta. Och mycket riktigt. Några minuter senare kontaktade han mig och var fullständigt panikslagen. Hotade med att avsluta allt, däribland sig själv. Han bönade och bad att jag inte skulle kontakta henne mer. Han hade berättat allt i detalj för henne nu. Jag vände tillbaka frågan och undrade vad han var så stressad för? Om han nu berättat allt så fanns det ju inte mycket mer att säga. Förutsatt att han talat sanning denna gången och bad att få höra hans version. Med darrande röst berättade han som det var och bekräftade min teori om att han bedragit oss båda. De hade inte alls gjort slut, utan snarare tagit en paus och flyttade isär för att kanske hitta tillbaka till varandra. Inte undra på att hon var ledsen och upprörd över att han träffat någon annan. Inte undra på att han krånglat och donat hela sommaren för att hålla två kvinnor nöjda och belåtna.

Elaine är singel igen.

Note to self: Våga lita på din intution.