det känns som att det är rätt mycket nu. som tur är så börjar det lugna ner sig på jobbet. högsäsongen är på väg ner i lågsäsong och det känns lika konstigt varje år. först jobbar man häcken av sig och har knappt tid att andas. sedan har man helt plötsligt det, sedan kan man helt plötsligt jobba fokuserat med en sak i taget istället för tio olika ärenden samtidigt, och då känns det lite som att man latar sig. hej luther, kul att träffas.
de senaste dagarnas fritid har sett och kommer att se ut så här: spårläggning i fredags kväll, spårkurs i lördags, ledig dag i söndags. tävlingslydnad med valpen i måndags kväll, valpkurs med minsting igår kväll, rallylydnadskurs med valpen och S-hunden ikväll. vanlig träning imorgon och på fredag. utställning på lördag och valpkurs med minsting på söndag PUH. det är ju roliga grejer alltihop, så jag klagar inte. och nästa vecka blir lite lugnare, bara två kurskvällar och ingen spårkurs på helgen. då ska jag ligga på soffan och läsa deckare lite tänkte jag.
i övrigt funderar jag på min relation till folk, jag tycker den blir sämre och sämre. tycker folk i allmänhet är så jävla PÅ och liksom för närgångna. eller är det mig det är fel på? som till exempel så nämnde en kollega till mig, som separerade från sin sambo för något år sedan, att han hade träffat en ny tjej. och jag bara "jamen det låter väl trevligt" och han höll med och sen var det liksom inte mer med det. men det verkar som att man i själva verket ska komma med en spärreld av frågor: var har du träffat henne, hur gammal är hon, har hon barn, hur går det med dina barn, var bor hon någonstans, hur ser hon ut, vad tycker ditt ex, har hon också träffat en annan, vad tycker du om det då?
något journalistämne är jag nog i alla fall inte, och det är väl lite därför som jag är så dålig på kallprat, jag vill liksom inte veta var du har köpt din tröja.
det är inte som att jag är ointresserad (i alla fall inte i detta fallet, om min kollega hade velat prata nyförälskat och rosafluffigt så hade jag gärna lyssnat, däremot har jag ganska svårt att hyckla intresse över folks omständliga redogörelser om saker jag är fullständigt ointresserad av), men är det jag som gör fel när jag tänker att folk berättar väl själva om de vill att man ska veta? och att det är därför jag tycker det är så himla jobbigt med till exempel Z:s detaljerade utfrågningar om vad jag ska göra i helgen, ska jag kanske åka dit, ska jag träffa den, nähä inte det men den då? ska jag göra si, ska jag göra så, vad ska mr S göra, ska vi grilla, ihop med vem, ska vi kolla på film, i så fall vilken, hon vill i princip veta allt utom vilken ställning vi ska knulla i. och inget är ju några rikshemligheter, men det är JOBBIGT. och jag skulle aldrig få för mig att hålla på att fråga ut någon så, men det kanske är jag som är för ointresserad av andra människors liv och så här man ska hålla på när man är social, jag vet inte.