jag försökte rycka upp mig lite, men det vill sig inte riktigt. olika anledningar är till exempel Z. blir GALEN på hennes oförmåga att uttrycka sig så att det är begripligt för någon annan. nyss kom hon och sa "jag tänkte att vi kan ju lika gärna kolla den med tillsats som den första". någon som fattar? vad är "den" för något? "tillsats" av vadå? och vad skiljer den "första" från "den" med "tillsats"? och när jag säger "men är det inte enklare att säga "jag tänkte att vi kan kolla [produktnamn] med tillsats av [tillsatsmedelsnamn] istället för det första provet som inte har några tillsatser?" från början, så slipper jag fråga vad du menar och du förklara en gång till".
och det är inte direkt första gången jag påpekar att jag inte är tankeläsare, att det är ganska orimligt att jag ska förstå vad "den" och "det" är när det inte finns något sammanhang att plocka det ur. men det går tydligen inte in.
så skulle jag åka iväg på ett litet jobbärende. jag har ju valpen med mig på jobbet och i vanliga fall ligger han bara och sover på mitt rum, även när jag inte är där, och det brukar ALDRIG vara några problem. men såklart var det det idag, när jag satt i bilen på väg tillbaks till jobbet så fick jag ett sms från Z, "valpen har ylat nästan hela tiden". ja, det var ju inte så mycket jag kunde göra åt det just då (även om själva sms:et irriterade mig massor, jag vet att det inte är någon annans ansvar men det är så JÄVLA typiskt Z att sms:a och påpeka något när man är någon annanstans och inte kan göra något åt det, typ "du har glömt att stänga fönstret"). ja, och sedan kom Z:s chef som sitter i rummet bredvid mitt och var SKITSUR för att han hade blivit störd av en ylande hund när han hade videokonferans. ja, det förstår jag givetvis, och det enda jag kunde göra var förstås att be om ursäkt. nu sitter jag här och har ÅNGEST. har egentligen lunch, men jag äter den på rummet. klockan ett ska jag på möte i en annan byggnad, jag vet inte om jag vågar gå dit och lämna valpen. funderar på att lägga honom i bilen under själva mötet så stör han i alla fall ingen.
och i morse skickade jag ett sms till mr S där jag skrev att jag var ledsen för det som hänt och att jag inte ville att vi skulle vara ovänner. och inte ett ljud till svar.