valpigt

alltså det är ju så typiskt. jag ville vara ledig torsdag och fredag den här veckan för att vara hemma och gosa med valpen och vara med och skapa lite rutiner de första dagarna, men på torsdagen, alltså idag, hade vi ett viktigt jobbmöte inbokat och det var med en kille från ett av våra utländska bolag och det kändes lite omständligt att boka om så jag bestämde mig för att vara ledig imorgon och på måndag istället och så bokade jag om en massa andra grejer som jag hade inbokade på måndag. och när jag kom till jobbet i morse så hade jag fått ett mail att han inte kunde komma. STÖN, är väl ordet. men men.

igår åkte vi i alla fall och hämtade vår nya familjemedlem, minstingen. han låg lugnt och slumrade i mitt knä hela vägen hem. sedan fick han träffa valpen och S-hunden ute i trädgården och det gick bra. valpen verkade tycka att det var kul med en kompis i samma storlek, och S-hunden tyckte nog det var skönt att de små härjade med varandra så att han fick vara ifred.

minstingen sov som en stock och vaknade inte en enda gång på hela natten. det gjorde däremot jag med ett ryck hur många gånger som helst. var det minstingen jag hörde? är han vaken nu? behöver han gå ut? men nej, allt var lugnt. nu är jag förstås jättetrött, men jag ska sluta lite tidigare idag och sedan vara ledig i fyra dagar, så det ordnar sig nog.