sitter på jobbet och är typ klar med veckans jobb. då skulle man ju kunna ha smitit hem lite tidigare när det nu är fredag och allting, men det går inte eftersom jag ska på massage direkt efter jobbet. så istället sitter jag här och hatar folk. Z är ju inte här, men just nu sitter jag och lyssnar på när en annan kollega pratar med henne i telefon. de planerar tydligen att träffas och grilla i helgen. inte mig emot, då slipper jag kanske ha henne som ett plåster på mig när hon börjar jobba igen. fast sån tur har man väl inte.
irriterar mig också SJUKT mycket på en kärring som jobbar på ekonomiavdelningen. det spelar ingen roll vem som pratar eller vad man pratar om, nog fan ska hon avbryta och berätta hur det är i finland istället. jag har inget emot finland och det är väl kul att jämföra hur det är i olika länder, men det börjar bli extremt tjatigt att matas med finland morgon, middag, kväll. och så är hon så jävla TJATIG. pratar man till exempel om vad man ska ha till middag så avbryter hon för att berätta vad hon själv ska ha till middag och då är det alltid någon finsk rätt och sen kommer en lång utläggning om vad man har i den och vad den heter på finska och vad den heter på svenska och varför den heter som den gör och vem av hennes barn och släktingar som gillar respektive ogillar den och en miljard andra tråkiga detaljer SOM INGEN HAR BETT OM ATT FÅ VETA. pratar vi om OS så drar hon upp sina egna idrottsmeriter från hedenhös (alla helt outstanding förstås) och bara mal på i all evighet utan att fatta att ingen är intresserad av att lyssna på hur kallt det var och hur snabbt det gick när hon åkte femmilen på skidor någon gång på femtiotalet. och så är hon en sån där obehaglig människa som sitter och illglor intensivt på en hela tiden medan hon pratar, sjukt obehagligt.
jag HAR ju som tur är helt normala arbetskamrater också, de flesta är faktiskt det även om jag aldrig skriver om det. men nu är nästan alla på semester och då är det inte lika lätt att smita undan i fikarummet. nästa vecka blir det förhoppningsvis bättre.
men trött är jag. det åskade i natt och S-hunden var hysterisk och låg under sängen och skällde och ylade och det blev inte mycket sömn för någon. och imorgon ska vi upp astidigt och åka iväg och tävla (gärna en hypotumme eller två, tack) med hundarna. önskar redan att det vore över, inte för att jag är nervös (ÄN, alltså!) utan för att det är så långt att köra och vi måste gå upp så tidigt och sen när man har tävlat färdigt och är svintrött så har man en lika rejäl bit att åka hem igen.
mr S börjar jobba på måndag, ser inte fram mot det. alltså, jag förstår ju att det är jobbigt för honom att gå till ett jobb som han är uppsagd från när han dessutom vet att chefen inte vill ha honom där alls. men det är ganska jobbigt att stå bredvid också, och försöka stötta och peppa och vara positiv. men det blir väl bra någon gång får vi väl hoppas.