Morgonfrid?

En alldeles ljuvlig och stillsam morgon på balkongen. Lite fågelkvitter är det enda som hörs. Här sitter jag med en bra bok och en god frukost på persika, te och kardemummaskorpor. Solen värmer mina ben, huvudet skuggas av solbrillor och keps, jag ser ut som en NCIS-agent på rymmen från TVn.

För en gångs skull lyckas jag njuta och vara här och nu, ta vara på ögonblicket och allt det där. Boken blir mer och mer spännande, vem var det egentligen som dödade matthandlare Olsson? Jag fyller på tekoppen, mår bra i hela mej. Vänder mej lite för att få sol på andra armen också.

Jag sitter och är så nöjd med friden, för en gångs skull så glad att jag bor i detta lugna område med sömniga pensionärer. DÅ vaknar grannarna ovanpå. På med stereon på högsta volym Dansa - Pausa - Dansa - Pausa sjunger deras två små barn för full hals. Jo, ajöss med min fridfulla morgon, men nåja, ungarna har ju kul.

Efter en stund stänger dom faktiskt av, men då får skatorna i trädet på gården fnatt. Praktgräl i boet så stickor och strån ryker. Tjatter, tjatter, TJATTER! Då ger jag upp och går in. Säj mej den frid som vara för evigt...