maten, osv

.jag 2012-07-17 16:50 (4 kommentarer)
om någon hade frågat mig hur mitt förhållande till mat är så hade jag svarat "okomplicerat", eftersom allt är så relativt. jag är uppvuxen med en kraftigt överviktig och matmissbrukande mamma som alltid använt mat som belöning och straff både till sig själv och omvärlden. vi växte upp med tvångsmatning varvat med att gå och lägga sig utan mat, orgier i kakor och sötsaker varvat med de fruktade "bantningsperioderna" då ingen fick äta något annat. min syster var tjock som barn, jag och min bror var smala. när min syster blev tonåring började hon också att banta och sedan kunde hon inte sluta. när hon vägde 35 kg (168 cm lång) så lades hon in på psyket, där stannade hon ett bra tag. nu är hon "frisk". fast ändå inte. hennes äldsta son är precis lika matmissbrukande som mamma, han vägde över 100 kg redan som 12-åring. skolhälsovården blev inkopplade på högstadiet eftersom hans insulin- och kolesterolvärden var skyhöga. han fick kostråd och uppmanades att börja träna eller i alla fall röra på sig. men han vill inte, han vill sitta och LAN:a och dricka litervis med cocacola varje dag. nu är han 18 år, jättestor och skiter i allt, orkar inte ens ta körkort. det är så sorgligt att man får ont i magen bara av att tänka på det.

men någonting har hänt med mamma, som närmar sig 70, för första gången i sitt liv har gått ner riktigt mycket i vikt och kunnat stanna där. man borde beundra henne, men det känns mest hysteriskt och inte sunt. som att livet numera bara är en enda lång plåga och hon aldrig någonsin kommer att få äta något gott mer "för då kommer jag att trilla dit igen". spelar ingen roll om det är nyttigt eller ej, det får bara inte vara GOTT eftersom allt som är gott per definition levereras direkt av djävulen och om det så är en gurkskiva så är den liksom laddad med kalorier eftersom den är god. hon bakar hundra olika sorters nyttiga bröd, men äter inget själv "eftersom det inte är bra". hon bakar tårtor och kakor till alla kalas och använder en massa konstiga sötningsmedel och lightprodukter, helt i onödan dessutom för hon äter ju inte själv av detta. till frukost predikar om hur viktigt det är att äta en bra frukost, själv dricker hon en kopp kaffe eftersom det där med en bra frukost bara gäller andra, inte henne själv. när dom var här så ställde jag fram hemmagjord müsli till frukost, och det var ju först bra eftersom "det är så mycket dolt socker i den man köper", men sedan var det inte bra i alla fall eftersom jag hade lite tranbär i, "vet du inte att det är TJUGOTRE PROCENT SOCKER i tranbär"? (domedagsstämma).

så har vi det i vår familj. så när jag tänker efter så är kanske det där med att ha ett "okomplicerat" förhållande till mat lite naggat i kanterna ändå. fast så är det väl för de flesta i vilket fall som helst.



crackgirl

Och har sitter jag och ater en nave torkade tranbar... sockerbomben sjalv, tydligen (suck). Vad jobbigt, och helt otroligt att du lyckades halla dig normal i den omgivningen... kram.

2012-07-17 17:38:50

tori

Åh fy. Och jag känner tyvärr igen det i till mig relativt närstående personer. Hur maten liksom aldrig verkar vara en njutning utan bara ett nödvändigt ont, eller livsfarligt.

2012-07-17 17:46:05

tori

(eller en drog. dvs sockret.)

2012-07-17 17:46:30

Sheela

Och jag har någon i min närhet som säger till små barn "ät upp dina proteiner nu, de är bra, kolhydraterna kan du lämna" och som själv knappt äter något alls och ständigt klagar över att hen är tjock (det är inte så konstigt när din kropp är inställd på svält liksom..). Jag blir så trött och så ledsen över den här jäkla snedvridningen när det gäller mat.

2012-07-19 10:02:51


Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.