Jag bröllopsreflekterar. Att jag är glad att bröllopet var relativt litet ändå. 29 personer utöver oss två var där, och det finns ju så många andra jag hade velat bjuda, men vi var tvungna att lägga gränsen precis där vi satte den pga liten lokal. Och jag hade ju ändå fullt upp med att hinna prata med alla. För jag tycker ju om alla som var där, och många träffar jag så himla sällan och ville ju hinna umgås lite. Men samtidigt var det så många som pockade på uppmärksamhet och jag fladdrade omkring sådär lite lagomt mellan gästerna. Hade det då varit ett STORT bröllop med alla vi känner hade jag hunnit med ännu färre.
Nej, det här var perfekt.
Idag började jag prata med gamla bästisen på msn, det var ett tag sen sist, och hen berättade att hen också ska gifta sig om några veckor. Och vi ägnade en stund åt att prata om att det hade vi inte trott då, men att det blev så bra ändå. Att vi växte och blev vuxna ändå, till slut, alla.