in the palm of my hand

idag har jag haft semester i två veckor. två veckor kvar, och sedan börjar jag jobba igen. på de här första två veckorna har jag inte gjort ett dugg mer än varit hemma och slappat, läst böcker, hängt med N och småttingarna, gått långpromenader med valpen och suttit uppe sent och tittat på tv. behöver man göra mer? jag är fullt nöjd med detta. men folk frågar "vad ska ni GÖRA på er semester" på ett sätt som får mig att känna att det där med att vara hemma och liksom bara flyta runt inte är tillräckligt. man måste ha en plan.

ikväll åker vi i alla fall till my home town och jag känner OLUST. som vanligt. och min mamma har låtit meddela att vi inte får bo i stugan. vi får aldrig bo i stugan, det finns alltid någon anledning. för dyrt att värma upp på vintern, för jobbigt att städa i ordning på sommaren, och nu höll de visst på och skulle måla något därinne. vilket innebär att vi får bo i huset med mamma och pappa. och det rummet som är gästrum är ett genomgångsrum till badrummet på ovanvåningen, och även om det finns badrum på nedanvåningen också så är det ju ingen som ska tro att mina föräldrar skulle kunna tänka sig att gå ner dit om de skulle råka vakna mitt i natten och behöva gå på toa, när de vet att det ligger folk och sover i gästrummet. och det är liksom inget diskret smygande heller, utan det ska klampas in, lampor ska tändas, dörrar ska stängas ordentligt och toalocket MÅSTE tydligen få falla fritt efter uträttat verk. och det är kanske inte hela världen, men jag STÖR mig som fan på det. men ja. det är ju deras hus. och det är bara en natt. och som väl är så kommer min bror och hans familj dit imorgon och sedan åker vi ju hem igen framåt kvällen. längtar redan efter att få komma hem, kasta alla kläder i tvättkorgen, ställa mig i duschen och liksom befria mig.

jag har kört min sunkiga clas ohlsson-pilates-dvd-träning varannan dag i en vecka nu, och jag tycker faktiskt att jag börjar känna mig lite bättre i kroppen. inget revolutionerande förstås, men rom byggdes inte på en dag så det är väl bara att kämpa på. nu ska jag göra müsli och sedan äta lunch, titta på desperate housewives, klia mina soleksemfyllda smalben, se regnet falla och längta efter imorgon kväll.