pain pain pain

får väl fortsätta gnälla över min förkylning som ALDRIG verkar gå över. mer än en vecka och jag är fortfarande inte frisk. det duger inte. FÖRSVINN, säger jag.

och kroppen. den är inte speciellt rolig just nu. stel och värkande och FAN, jag tycker att jag rör mig som en pensionär. så idag tänkte jag att jag skulle köra några pilatesövningar från nån sunk-dvd som jag impulsköpte på clas ohlsson för jättelängesen och som jag aldrig har provat. för egentligen gillar jag inte hemmaträning och tycker väl rent generellt att den som inte ens kan ta sig iväg till gymmet har väl inte direkt självdisciplin nog att upprätthålla sin träning hemma. fast det var innan jag flyttade till landet och insåg att det där med att träna på gym hamnade i en helt annan division när det gällde vad man får avsätta i både tid och pengar.

så i alla fall, jag letade rätt på den där dvd:n och körde igenom övningarna. och det gjorde så ont att jag faktisk började gråta, två gånger. och det känns ju inte riktigt normalt. jävla kropp. och till råga på allt kändes det lite bättre efteråt, lite lättare i lederna, och lite mindre smärtor, vilket innebär att jag lär få plåga mig igenom de här övningarna igen och igen och igen. och jag vet ju att det är bra grejer, aldrig har jag varit så smärtfri som när jag tränade pilates tre gånger i veckan. stället där jag tränade då hade inga egna instruktörer så de hyrde in ett par som var superduktiga. sedan utbildade de sina egna och de superduktiga fick sluta, och tyvärr var de egna inte alls speciellt bra. men det funkade väl ändå ganska hyfsat, men sen kom det en som var riktigt riktigt dålig och då tröttnade jag. sedan flyttade jag från stan och när jag sedan började träna på mitt nuvarande träningsställe så berättade de att de hade en "jätteduktig pilatesinstruktör", och så var det hon! gick på några pass ändå för att försöka vara lite openminded och ge det en chans, men nää...jag klarar inte av henne.

och uppenbarligen har ett par år med icke-pilates haft en förfärligt dåligt inverkan på min kropp, fast det har ju liksom smugit sig på, på ett lömskt och nästan omärkligt sätt. så nu är det jag och dubbad sunk-pilates från clas ohlsson. jag får väl försöka peta ihop ett eget program och fixa lite bättre musik. ta tag i det här, helt enkelt. ingen annan kommer att fixa det här åt mig, det är bara att tugga i sig fakta.