Fryser och fryser, funderar på om Dalacinet behagar ha gjort verkan nu eller om jag ska behöva köra på med någon annan sort sen. Börjar undra hur jag ska orka, nästa vecka ska jag jobba heltid som vanligt och än är jag inte frisk. Känner mig grymt sliten, trött och krasslig efter alla infektioner. Lungan gör ont, det känns tungt att andas, lederna värker och musklerna ömmar. Hur mycket orkar man egentligen?
Sen börjar jag dessutom undra vad som felas, på riktigt. Det fattar ju vem som helst att det inte är normalt att vara så här infektionskänslig. Så vad beror det på? En annan sak jag inte riktigt kommer underfund är att jag numera, vid frukosten, blir mätt på nästan ingenting. På vardagar smäller jag i mig min smörgås som vanligt men får snabba mig eftersom jag blir mätt så snabbt (äter jag inte hela blir jag ju tokhungrig före lunch, så äta hela mackan måste jag). Tidigare åt jag alltid ett äpple till frukost efter mackan, men det har jag fått sluta med. På helgerna, eller dagar jag är hemma, får jag oftast numera inte i mig mer än en halv macka. Jag fattar verkligen inte. Och inatt vaknade jag av en jäkla värk i vänstra sidan. Kunde knappt andas. Det höll i sig till 3 ungefär, då tror jag att jag somnade igen. Skitskumt.
Som tidigare skrivet, 15 antibiotikakurer sedan september. Det innebär att jag gått på antibiotika 150 dagar sedan dess. 1,5 kur per månad, vilket om jag inte räknar fel blir att jag gått på något ungefär halva tiden senaste 10 månaderna. Börjar faktiskt bli lite orolig över det här. Sen fryser jag lite till, för efter tre dagars kur är jag långtifrån okej.