Påbörjade ikväll en Dalacinkur som således blir nummer 15 i ordningen. Var hos jourläkaren förut och blev sjukskriven och fick äntligen äntligen en remiss till vidare utredning. Dock inte på infektionskliniken som jag trodde, utan öron-näsa-hals. Får se vad det ger, men läkaren bara skakade på huvudet när han såg mig, han har liksom inga idéer om vad man ska göra mer. Tur att dagens läkare i alla fall blev den bättre av alla, och inte någon inhyrd enkvällsstjärna.
Sen blir det snart midsommar och då ska jag väl se till att vara någorlunda frisk igen, för den här gången. I övrigt har senaste tiden varit ganska knagglig, det känns som lite för mycket motvind för tillfället. Det är bara att inse, om man försöker och verkligen lägger manken till för att göra något bra är det inte alls säkert att det uppskattas. Någonstans. Varken på jobbet eller i hemmet.
Jobbet ja. Vilken cirkus.