puuuh

har precis kommit tillbaks från årets löneförhandling. den har ju aldrig blivit avklarad i första vändan någon gång, och så blev inte fallet den här gången heller. chefen erbjöd 1500 och det var nog rätt bra och mer än vad avtalet skulle ge. fast jag begärde 5000 mer. tyckte nog att jag kunde argumentera rätt bra för mig, inte bara det att jag gör ett bra jobb utan det att jag hela tiden får mer saker att ansvara för. saker som inte hör till min tjänst överhuvudtaget och det är rätt svåra saker som man absolut inte kan sätta vem som helst att göra och som det får rätt stora konsekvenser om man misslyckas med.

chefen höll väl med i sak, men det var väl inte så att han genast öppnade upp plånboken bara för det. han tyckte att om mitt mål var att få en så hög lön som möjligt så kanske jag skulle överväga att byta bransch. "du är ju en av dom som alltid har fått mest i alla lönerevisioner", sa han också. och det stämmer, men för det behöver jag väl inte sitta och vara nöjd?
ja, i alla fall skulle han fundera på saken och ta upp det med VD:n och så skulle jag få besked sen. jag känner inte VD:n så bra att jag kan bedöma hur generös han är, kanske får jag nöja mig med 1500 spänn i slutänden. men jag har i alla fall sagt vad jag tycker att jag är värd.

men jesus vad det kostar på, det här att vara så jävla på topp och låtsas som att man har världens bästa självförtroende och liksom SKRYTA med sig själv. jante vill att jag ska betala och smyger in små otäcka tankar. fuck jante, vill jag säga, men det är inte så lätt.