Åhej, så kör det igång. En man kort i den dagliga verksamheten så jag får ta hand om det mesta, och det är ju sånt som bara måste göras. Och sen drar Stora Projektet igång, där jag är och bör vara väldigt involverad. Där jag VILL vara involverad, men som jag inte riktigt har tid med. Och bråttom är det också. Men ja. Det är bara att köra. Även om jag blir storligen irriterad varje gång min chef ser sådär sjukt förvånad ut när jag säger att jag inte kan vara med på ett möte. Förhelvete, det var HON som bestämde att min föräldralediga kollega inte skulle få nån vikarie förrän efter semesterarna, så du KAN inte vara förvånad över att jag inte hinner gå ifrån verksamheten? Inte för typ tredje gången på en vecka. Duh.
Och så bröllopet på det då. Snart en månad kvar och för varje sak jag stryker lägger jag till en till. Ska delegera bort en massa saker till mannen i familjen, typ pronto, för på hans jobb verkar det lugna sig nu.
Nä, tänk om man kunde koppla bort jobbet ur huvudet då? Gud vet att jag inte har betalt för att jobba utanför arbetstid.