Jävla skitdag!

Vaknade försent med regn i hela hjärnan och hann inte tvätta håret imorse. Stressade iväg som en tok till jobbet, och lyckades backa på en annan bil på parkeringen. Förlåt, förlåt, krångel och 3000 spänn i självrisk.

Och samtidigt så tacksam att det inte hände nåt farligare än en trasig baklykta och kofångare bak hos mej och fram hos andra bilen. Försäkringstjejen var så snäll och hjälpsam, men det hjälps inte, jag känner mej ändå som världens värsta KLANT!

Och sen in på ett långt, tråkigt och tjafsigt jobbmöte. Samma person som sitter där och pratar om att vi är varandras arbetsmiljö och måste vara snällare mot varandra, följer upp med en gliring till en kollega två minuter senare. Jag avskyr sånt där allmänt hållet "någon tycker att någon annan har varit dum så nu måste alla skärpa sej". Det gör bara att alla går och undrar om det är jag som gjort nåt och vem som isåfall är sur och inte kan säja det rent ut. Underbart för stämningen på jobbet.

Jag fick lust att bara ge mej iväg och gå och träna skiten ur mej på lunchen eller nåt, bara för att få ur mej det jobbiga, men sen hände det nåt annat och ett möte blev försenat osv osv...

Efter jobbet kom jag äntligen iväg, bytte om och kom in på gymmet och upptäckte att alla maskiner var upptagna. Då gav jag upp, bytte tillbaka och åkte hem. Nu vill jag bara lägga mej under en stor filt och gråta en skvätt och bara BLÄÄÄ, ta bort den här skitdagen och ge mej en ny!

Frågan är om jag ska släpa mej iväg till kören om en timme? Orkar jag? Det kan muntra upp, men jag vet inte om jag borde stanna hemma så jag inte ställer till med nåt ännu värre elände. Stanna i soffan framför dumburken och deppa ifred? Hoppas att imorgon skärper sej?

mutter, grums, skit och elände med mej idag