Fröken Tråkig

Suddade just ut en lång text om en väldigt liten detalj i mitt och Tusses liv. Mitt liv just nu är allt som jag bara för några få år sen hatade. Jag är helt insnöad i min barnbubbla. Undrar om hur mycket övrigt det egentligen finns i mitt liv om man skulle förbjuda allt som har med barn att göra. Inte mycket känns det som. När det inte handlar om barn så handlar det med stor sannorlikhet om huset och dess tomt. Sen tror jag inte att det finns mer saker i mitt huvud eller mitt liv.
Tragiskt.

Men lika gärna som det är tragiskt så är det verkligt. Jag får det inte att rymma mer just nu. Jag varken ursäktar det eller är så jäkla stolt över det. Det är bara ett enkelt faktum. Det är som det är. Jag gör sällan något halvdant så varför nu? Jag har i år gnällt på tråkiga brudar som blir helt omöjliga att umgås med samma sekund som de får barn. Samtidigt trodde jag redan innan jag fick barn att det fanns en hög risk att jag skulle bli den värsta av dem alla om jag själv någon gång fick barn. Och så blev det.

Men för att faktiskt nämna något annat för en gång skull så såg jag en igelkott idag. Vi har sett den några kvällar nu springade över tomten. Så grymt söt. Men idag var han/hon framme mitt på dagen. Försökte göra sig osynlig trots att den låg utan något som gömde den. Jisses. Gulle!!!
Jag är supernyfiken om det är en hona som har ungar någonstans.

Idag var en ljuvlig dag. Och vår FatBoy-hängmatta är helt sjuuuuukt skön att ligga i.