Vilka dagar vi har just nu.
Inga måsten. Ingen brådska. Det enda som är viktigt är att vi får vara tillsammans. Tusse sover för det mesta. Grodan pratar utan uppehåll. Han har 1000 saker att berätta. Jag och Sambon skrattar, myser, pratar och ägnar våra barn en massa tid.
Huset är en enda stor röra. Dammsugaren har inte visat sig på väldigt länge. Och visst kliar det i fingrarna ibland. Men det får vara så här. Jag plockar i ordning någonstans någon gång. Men ingen press. Vi kommer dit till slut.
Jag har inte alls hämtat mig ifrån att vara isär från min familj. Har inte lagt det bakom mig. Jag vill bara röra vid mina pojkar. Klappa, krama, pussa, gosa. Sambon ställer ju gärna upp. Grodan är mer svårflörtad. Jag vill bara hålla dem nära mig. Mina killar och min lilla tjej. Vill ha närkontakt.
Just nu är Sambon och Groda ute och letar efter hästar. De ska se om de har kommit ut i hagarna. Jag och Tusse är kvar hemma. Jag ska klä på mig och henne och gå ut på altanen och sätta mig i solen. Dricka en kopp kaffe kanske. Igår blödde jag lite från snittet så jag måste ta det lungt. Inte springa omkring och göra saker.
Ah sa härligt. Äntligen tillsammans. Äntligen lite lugnt. Och äntligen inget att oroa sig för.
2012-04-10 11:17:31
Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte