häromdagen tänkte jag att det var längesen vi bråkade, det var längesen det var tjafsigt och jobbigt och missförståndigt, och hur skönt det är att allting liksom flyter, vi pratar, skämtar och har roligt och förstår varandra, är ETT TEAM, ett VI och det känns så bra.
ja, och sen räcker det tydligen med att vi är trötta och stressade så ska allting bara kantra. igår hade vi jobbat båda två. efter jobbet åkte mr S och hämtade ved, jag var hemma och röjde undan i en hörna på tomten där det låg en massa ris kvar från någon gång i höstas, för där ska veden ligga och torka sen. sen kom mr S hem och vi slet en bra stund med att släpa upp de svintunga tremeterslängderna uppför vår lutande tomt. sedan var det klart och så gick vi in och jag gick ner i källaren för att hänga tvätt eftersom jag passat på att slänga in en maskin tidigare. jag passade då på att ta med lite grejer som skulle in i frysen. vårt frysskåp står i ett litet rum som man måste passera för att komma till resten av källaren och av någon anledning hamnar det alltid en massa skit där. och jag vete fan hur många gånger jag har bett mr S att inte ställa grejer framför frysen så att man inte kan öppna dörren, och lik förbannat så stod det en trave kartonger där nu. och ja, jag var trött och stressad och hungrig och hade pms från helvetet och klockan var åtta på kvällen och jag skulle gå och hänga tvätt och därefter tömma diskmaskinen. så nej, jag var inte på topp, utan röt i tron att ingen hörde mig att det var väl FAAAAAAN också. nu hörde mr S mig och undrade vad det var, jag svarade med att fråga hur många gånger jag bett honom att INTE ställa saker framför frysen och ÄNDÅ står det saker framför frysen, VAD ÄR DET DU INTE FATTAR? och då påstod han att det var JAG som hade ställt dom där, och det kunde jag för fan helt enkelt inte TA, det var för mycket, herregud, skyll inte ifrån dig, det är väl för fan bara att säga "oj, det var inte meningen", men nejdå, det var VISST jag som hade ställt dom där och han hade minsann tyckt att det var konstigt att JAG ställde grejer framför frysen när jag alltid är på HONOM om att inte göra det. JAMEN VAD FAN ÄR DET FÖR JÄVLA SKITSNACK? om jag irriterar mig som fan på att det står grejer i vägen så kan väl ett barn räkna ut att jag inte skapar såna situationer heller.
ja, men sen gick mr S ut och fick syn på en soppåse som legat i min bil för jag skulle lämna den på återvinningen men som jag ställt i carporten när jag skulle ha med sommardäcken i bagageluckan, och sedan råkat glömma bort. och då bröt själva helvetet löst, och okej, det var inte vår bästa dag, men så jävla orimligt arg som han blev för denna påse känns fan orättvist. mitt utbrott över kartonger som blockerade frysen var typ 5 % av det utbrott som han fick för att det stod en soppåse i carporten, och då ska det tilläggas att det är ju inte direkt han som är den ordningssamma av oss två, och det är inte precis så att han aldrig glömmer något heller, tvärtom.
ja, så slutade den dagen. jag fick skäll och sedan stod jag en stund och funderade på om det var lönt att svara överhuvudtaget. kom fram till att det var det inte. jag tycker fan inte det är rimligt att någon skriker och kallar en för idiot och efterbliven bara för att man råkat ställa en jävla soppåse i carporten och sedan glömt att ta bort den igen, men det är ju min version av vad som hänt. han har förmodligen en annan. hur den lyder vet jag inte riktigt eftersom han inte sagt ett ljud till mig idag. han kom hem från jobbet, jag satt i arbetsrummet på ovanvåningen, när jag gick ner satt han med hörlurar och spelade tv-spel.
jamen då får det väl vara så nu då. jag ORKAR fan inte. jag ORKAR fan inte alltid vara den som ska vara förstående och överseende och ta en massa skit och svälja och vända andra kinden till och glömma och förlåta. ja, jag blir också arg ibland, jag säger också dumma saker ibland. men jag kallar inte folk för efterblivna idioter, inte ens folk jag tycker illa om. men med mig är det väl inte så jävla noga då.