(Ingen rubrik)

Hur gick detta till? Nyss en gullig och härjig bebis. Nu en äkta tween - in between småbarn och tonåring. Jag pratar om tioåringen. Går runt här i sin onepiece, tjatar om att få trumset, tycker att vi är jobbiga och töntiga, retas med brorsan, vill ständigt sitta vid en skärm, leker ibland med liv och lust som vore han tre igen, brister ibland ut i häftig frustrationsgråt, gillar att märka ord och rätta en. Det gäller att hänga med i svängarna. Och att försöka låta bli att bemöta honom med samma dryga ton. Det är svårt, ibland. Min mognadskivå är heller inte alltid så hög. Och curlande? Inte så lätt att undvika alltid. Man råkar ibland bre mackor fast han kan själv. Nå. Ibland, eller rätt ofta, får man svepa in den där bängliga långa kroppen i den egna famnen och ösa kärlek. Det behövs. Ofta.