Ömsom vin, ömsom vatten

Vi var iväg och snokade upp en lappuggla häromdagen. Lappugglor finns normalt inte här men tar väl en paus på väg upp till Västerbotten, och vi hade hört att det hade setts en i en by ett par mil bort. Så vi snokade runt. Körde sakta, spejade ut över gråbeiga åkrar, utan lycka. Men till slut såg vi den, faktiskt, helt oväntat, jag brukar ju inte ha tur med någonting, men lappuggletur har jag visst. Ena ungen och jag är inne i en fågelfas. Hur länge den varar vet jag inte men jag tycker att det är något särdeles rörande med sjuåringar som lånar fågelböcker på bibblan och väcker en med uggleljudsquiz ibland. Två varma armar och den glada söta rösten som säger "mamma, vad är det här för uggla? Bo-bo-bo-bo-bo-bo?" och jag säger "öööh....jorduggla?" och han säger "nej, slaguggla förstås!". Den ungen gillade förstås att få se en uggla i riktiga livet. Inte bara på bild eller på djurpark. Utan en riktig fet stor uggla med vita ögonbryn. När den flög förbi oss såg den ut som en morot - tjockt huvud och sen avsmalnande mot stjärten. Ganska rolig profil alltså.

Och idag ringde kompisarna som bor ett par kilometer bort och hojtade "det är en kungsörn som cirklar omkring här ovanför" så vi kastade oss i bilen och åkte dit. Kungsörnen var lååååångt uppe i luften när vi väl var där, men vi såg den i alla fall som en prick på himlen. Och det fågelskådarutbrottet bjöd på spontankaffe. Och sen en spontaninbjudning av kompisarna till oss på indisk middag.

Det var bra eftersom det såg groteskt stökigt ut hemma - vi tvingades städa. Och så var jag lite överambitiös och lagade både palak paneer och chicken korma och bakade egna naanbröd. Det blev gott. Och indisk morotssallad! Det blev öl och mat och prat och kånka bebisar i ett par timmar. Nu är kompisarna hemåkta och våra stora tweens lägger sig själva och vi ska se Six Feet Under. Det var en fin lördag, det. Förutom lite tjafs mitt på dagen. Lite sött, lite salt.