Syskonvagn någon?

Jazzie 2012-03-19 10:49 (4 kommentarer)
Är det någon som är klar med sin syskon/tvillingarna och nu vill sälja den vidare?

Min Sambo har motiga dagar just nu. Han har trillat av sin vanliga bana en aning. Visst får han saker gjort, men inte med den effektivitet som han brukar. Mycket blir liggande, mycket blir skjuter framför sig. Och lite behövs för att stressen ska komma.

Min kusin skulle sälja sin vagn. Jag tyckte det var perfekt att hugga den. Men min Sambo vill alltid titta själv lite. Läsa lite på Internet och sånt. Men fick det inte gjort. Igår fick han så tummen ur. Kollade och var nöjd. Ha, gissa om den fanns kvar? Blev såld i lördags.

Sambon suckar tungt och känslan att vara otillräcklig växer. Jag behöver inte honom där. Fast i känslan. Där kommer han inte vara ett stöd för mig. Jag behöver en man som känner sig bra, så att han kan vara bra för mig.

Så jag släpper min irritation. Säger, det finns fler vagnar på blocket. Och så försöker jag få både mig själv och honom att komma ihåg vad som är viktigt. Det är ju ganska enkelt. Nu måste vi få ett bra avslut på den här graviditeten. Få en hel lillasyster i vår famn. Inget annat är viktigt. Allt annat är bagateller.

Men om någon har en vagn som ni är klara med så hojta till, vi är på jakt.

sodanismo

kan kolla med syrran, kan eventuellt finnas där. återkommer!

2012-03-19 10:59:43

sodanismo

okej, syrran har en easywalker duo, svart, typ en sån här: http://www.easywalker.nl/se-SE/product/id=3/duo.html
hon säger så här: "Då har vi utöver vagnen en liggdel, extra sittdynor och regnskydd. Vagnen är hel, ren och oblekt i färgen och vi har förvarat den inomhus."
hypobreva mig om du vill veta mer!

2012-03-19 15:35:25

Jazzie

@sodanismo - Coolt. Jag hör av mig imorgon då jag har tillgång till dator. Det e för jobbigt att surfa på mobilen.

2012-03-19 18:14:49

sodanismo

funkar tiptop, hörrudu!

2012-03-20 13:24:25


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte