värsta föräldern

Jag vet ju med mig att jag inte ska åka till den där ishallen och försöka titta på MissTs träning. Jag blir bara arg. På henne när hon inte gör sitt bästa, eller på tränarna när de inte förstår hur bra hon egentligen är. Nu har vi i alla fall tränat sista gången för säsongen och kanske för alltid. Det känns rätt skönt.

MissT lyckades i alla fall få märke 5, något hon förtjänat länge. Märke 6 har hon en liten bit kvar till eftersom hon inte är någon fena på piruetter (googla konståkningsmärken om ni är nyfikna). Märke 6 hägrar för att då får man åka utan hjälm. Nåväl, nu kanske det aldrig blir något märke 6 och lika glad är jag för det, tror jag.

Nu är det som sagt sommar(?) uppehåll och missT får fundera allvarligt på om hon ska fortsätta. För om hon vill fortsätta så får hon verkligen vilja det själv. Inte bara för att mamma tycker att det vore kul. Så det så.