Så var man här igen. Efter en helg med huvudvärk, svullet ansikte och en förkylning från helvetet fick vi åka in igår eftersom blodtrycket var högre och jag inte kunde säga vad som hörde förkylningen till och inte. Trycket hade igår stigit till 150/100. Inget att läggas in för ansåg man. Idag var det kontroll igen. 140/100. Men nu sa jag sin det var
Jag är så dunderförkyld att jag mår skit. Med flera av de symptom de inte vill att jag ska ignorera. Så vad ska jag göra? Gå hemma och gissa om det bara är vanlig förkylning eller om något nytt har hänt. Man lyssnade och valde att lägga in mig. Skönt. Men skönare vore om snor-fan ville bli bra istället. Så JÄVLA trött på.att vara dagis-sjuk
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte