Vi förbereder

Återigen sitter vi här och förbereder oss.
Imorgon får vi se om man väljer att lägga in mig eller inte. Allt beror ju så klart på hur prover och värden ser ut.

Det är sån skillnad med allt det där den här graviditeten. Förra gången visste vi ju ingenting. Men framför allt så spelade det ingen roll. Jag for in till sjukhuset med en kissdunk. Det var allt. Ingen väska packad. Inget förberett hemma för att vi skulle ha en lite bebis. Barnvagnen hade inte kommit. Inte bilbarnstolen heller. Vi hade kanske lånat en spjälsäng, eller om Sambon fick gå över till grannarna och hämta den som vi redan kommit överrens om att låna av dem. Jag minns inte. Men i princip fick Sambon göra alla förberedelser hemma. Inget var gjort.

Nu är ju inte det någon big issue. Vi har ju allt vi behöver. Nu är det istället att ha förberett saker och ting så att det funkar för Sambon att räcka till för Grodan och mig om vi ska spendera våra dagar på olika ställen.

Ikväll tog vi det lite längre. Vi packade vår första BB-väska. Öppnade stora lådan med Grodans minsta bebiskläder. Kläderna i storlek 44 är ju inte aktuella. Tusse är redan större än det. Haha... Grodan den lilla. Första tiden hade han ju inga kläder på sig. Bara en liten neo-blöja som var stor och räckte ända upp till bröstvårtorna. Men sista dagarna på neo började han med kläder. Sambon hade varit och köpt kläder i storlek 44. Och de var ju på tok förstora. Tror att vi vek upp ärmarna två varv. Hahaha.. jisses. Vi har en body i storlek 40. Vi fick den lite sent. Min mamma hade först köpt kläder i storlek 40 på PoP, men en sjuksköterska avrådde mig för den storleken.
- Nej men guuuud, det kommer gå så fort. Han är ju redan 44 cm lång. 40 kommer vara för litet innan han börjar använda kläder.

Så jag fick mamma att lämna tillbaka kläderna och byta till en större storlek. Fast 40 hade varit helt rätt. Så när hon några veckor senare kom med en boddy i storleken höll Grodan precis på att växa ur den. Han hade bodyn en gång på sig för sakens skull. Men den var lite tight då. Men det är den body som jag brukar visa upp.
(brukar och brukar. Har nog inte visat den på över 1½ år) Men det är bodyn som visar HUR liten han faktiskt var. För det finns inte en bild. Inga andra kläder som visar det riktigt.

Nåja. För Tusse är de redan för små. Men storlek 50 är nog en bra storlek. Så vi bläddrade runt bland Grodans 50-kläder. Jag är ju lite sur och tvär mot kläder som prompt SKA vara pojk eller flickkläder. Speciellt de där allra minsta kläderna. Innan de bryr sig om något alls. Nu är ju Grodan full av åsikter och bilar, verktyg, traktorer står högt upp på listan av viktiga saker. Tillsammans med alla sorters djur. Då är det väl ok att kläderna blir lite mer pojk och flickiga. Men bebiskläder? VARFÖÖÖÖÖR???

Ändå, när Sambon plockar fram en blå och vit randig body skakar jag på huvudet. Jag vill inte ha blått på BB. Inte för att Tusse inte kan ha blått. Ha, hon ska minsann få ha Grodans tuffa Superman-body och alla andra utav hans fina bebiskläder. Men vi har mycket att välja på. Så vi behöver inte ta de pojkigaste. Så det blir kläder i gult och vitt. Tyvärr hittar jag inte omlottbodyn jag är ganska säker att vi även köpte i storlek 50. Sambon tänker gå till affären och kika runt lite. Jag gav honom ok att köpa vad han vill, men se till att det blir en omlottbody med lång ärm. Det är längesen vi klädde liten nyfödd. Så inga grejer som ska träs över huvudet.

Det var roligt att sitta där tillsammans. Gå igenom Grodnas gamla kläder och minnas samtidigt som vi fick tankar och känslor om vår lilla Tusse som ska komma.
Jag hade faktiskt inte ens kunnat tro att packa en BB-väska skulle vara en så rolig övning.

Vi pratade också lite om imorgon. Jag tror inte riktigt på att jag läggs in i morgon. Men min förkylning och ögoninflammation gör det svårt för mig att avgöra hur jag egentligen mår. Och både jag och Sambon tycker att jag har svullnat mer i ansiketet. Även om jag i så fall den här gången svullnat mer i nedre delen av ansiktet och inte så mycket runt ögonen som förra gången.

Vi får se hur det blir imorgon. Jag gör det som krävs. De tar hand om det.