Grodan fyller två imorgon

Jag skriver idag för jag tror inte det blir tid till det imorgon.
Imorgon fyller Grodan 2 år.
2 år. Det har både gått snabbt och långsamt. Det känns som igår jag låg där på sjukhuset och mådde skit. Natten som tillbringades på förlossningen. Men inte för att föda utan för att få blodtrycksänkande dropp och bättre övervakning. Men det var inte så just den där sista natten. Istället blev jag lämnad helt ensam. I timmar låg jag där med droppen och CTG runt magen utan att få någon som berättade vad som hände. Eller hur länge jag skulle behöva ha droppen. Den där sista natten var så annorlunda mot de andra nätterna jag hade legat på förlossningen av samma anledning. Då hade jag folk som sprang in och ut mest hela tiden. Kontrollerade mig och barnet hela tiden. Den här sista natten var jag helt ensam och låg och lyssnade på kvinnor som födde barn i andra rum. Straxt innan skiftbytet på morgonkvisten var jag så upprörd och förstöd att blodtrycket steg rätt upp i taket och timmarna med droppet verkade inte ha gjort någon skillnad. Minns tydligt hur läkaren som tillslut kom helt oförstående sa
- Vad grinar du för?
Allt det där och dagen som följde sitter långt fram i minnet.

Men de där första månaderna av Grodans liv. Då han var så liten. Då vi höll oss borta från folk för att han var förliten. Det känns som en evighet sen. I förrgår gick jag igenom gamla bilder i jakt på några fina biler att framkalla och rama in. Hittade massa små filmklipp som Sambon filmat på Neo. Korta snuttar på en pytte Groda med sonden ner i näsan. Det kändes så avlägset. Grodans lilla bebisgrin som inte var med riktig kraft. Uä-uä-uä när man bytte blöja på honom. Armarna och benen som for åt alla håll.

2 år. Oerhört fort. Och långsamt. Imorgon ska vi bjuda på glass på dagis.
- Gass. Om det, säger Grodan.
Sen på eftermiddag kommer mormor och morfar, eller mommo och sassa, som Grodan kallar dem, och hämtar honom. Han kommer vara överlycklig. Så kommer de hem med honom hit. Paket och uppmärksamhet. Grodan kommer njuta i kvadrat. På lördag blir det riktiga kalaset. Då kommer familj och släkt. Vi funderade på att ha barnkalas, men det blev för bökigt. Så vi hoppar det i år. Det blir bara kusinen som kommer och bästisen på dagis. Det blir de enda barnen.

Fast Grodan är inte med på att han fyller 2 år. När man frågar honom
- Vet du vad som händer imorgon?
Då tittar han på en.
- Imorgon fyller du två år. Ett, två.
- Näe. Ett.
Haha, det är mormor. Hon tjatar jämt om att han bara är ett år. För några månader sen lärde hon honom att han var ett år och hålla upp ett finger. Nu är det riktigt svårt att övertyga honom att han ska bli två. Speciellt som mormor vägrar erkänna att han är något annat än ett år förrän han faktiskt har fyllt två. Så imorgon får hon uppgiften att lära honom att nu är han två. *skrattar*

Min lilla skrutt. Två år. Min lilla pratkvarn.